Som tidigare nämnts har hybridarbete och arbete i flexkontor med aktivitetsbaserat arbetssätt ökat kraftigt de senaste åren, vilket bland annat medfört en ökad andel distansarbete för många. I en sammanfattning av den internationella arbetsorganisationen (ILO, International Labour Organization) påpekas att utbildning och medvetenhet för både anställda och chefer behövs för att hantera de potentiella risker det kan innebära att arbeta mer på distans.
Arbetsgivaren är den som ansvarar för villkoren och förutsättningarna i arbetet, även i arbetsmiljöer där medarbetarna inte alltid befinner sig på kontoret. Det handlar till exempel om ansvar för ledning och styrning men även fördelning av arbetsuppgifter. Det gäller också att arbetsgivaren inte förlorar kontrollen över risker i arbetsmiljön om arbetstagarna själva överlåts att bestämma över arbetet. Föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) reglerar arbetsbelastning och arbetsinnehåll. I den framgår att arbetstagarna ska känna till vilka arbetsuppgifter som de ska utföra, vilket resultat som förväntas, hur arbetet ska utföras, hur uppgifterna ska prioriteras, var de kan få stöd och vilka egna befogenheter som de har. Preliminära resultat från tidigare forskning visar dock att det kan vara otydligt vem som har arbetsmiljöansvaret i ett flexibelt kontor. Hanteringen och strukturen på det systematiska arbetsmiljöarbetet kan behöva ses över och eventuellt också omorganiseras när man implementerar ett aktivitetsbaserat arbetssätt. Det är därför viktigt att man arbetar aktivt med detta. Forskning har nämligen visat att en tydlig roll- och ansvarsfördelning, systematik kring skyddsronder och ett kontinuerligt förbättringsarbete har stor betydelse för att få ett flexibelt kontor att fungera över tid.
Läs gärna mer på följande länkar:
