Det är nu drygt ett år sedan åldern för att ta ut allmän pension höjdes till 62 år och rätten att behålla anställningen ändrades till 68 år. För den som kan och vill arbeta var detta ett glädjande besked, men mindre så för den som sett fram emot att snabbast möjligt kliva åt sidan den dagen pensionen är inom räckhåll.
På frågan hur länge en kan och vill arbeta lyfter Kerstin Nilsson, doktor i medicinsk vetenskap, fram nio faktorer uppdelade på fyra områden.
Det första området som arbetstagaren tar ställning till är god hälsa i förhållande till arbetsmiljö och arbetslivet. Antalet diagnoser och sjukdomar är inte en given prediktion för om en stannar i arbete. Ett bättre mått är den självskattade hälsan då en förminskar sjukdom och besvär vid trivsel på arbetet, och trivsel i sig höjer resultatet på självskattad hälsa. Det andra området är hur arbetstagarens ekonomiska förutsättningar ser ut. Det tredje i vilken omfattning det finns en upplevelse av grupptillhörighet och uppskattning i arbetslivet, samt hur den upplevelsen står sig mot privatlivet. En viktig fråga blir exempelvis om det finns en positiv eller negativ syn på äldre i ens organisationskultur? Det fjärde området berör behovet av meningsfulla självförverkligande aktiviteter och i vilken omfattning det tillgodoses på arbetet eller i privatlivet.
För den som vill läsa mer om åldrandets många ansikten i arbetslivet finns Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställning "Friska arbetsplatser för män och kvinnor i alla åldrar". I kapitlet av Kerstin Nilsson ges förslag på organisatoriska åtgärder som bidrar till ett mer tilltalande arbetsliv för alla åldrar.
Läs mer:
