I vårt förra blogginlägg belystes organisations- och systemperspektiv med blick på "skavet" mellan olika styrlogiker och relaterade effekter på hälsa, välbefinnande och produktivitet för de som befinner sig mitt i detta spänningsfält. Mer specifikt problematiserades den mer byråkratiskt orienterade logiken som brukar sammanfattas under begreppet New Public Management i kontrast till den mer professionsorienterade logiken där till exempel främjande av kollektiv omdömeskunskap lyfts fram.
I kölvattnet av skaven mellan dessa styrlogiker, där professionellt kollektivt omdöme får stå tillbaka till förmån för omfattande mätningar och ökad grad av manualisering, kan upplevelser av förpappring, livsdränering och etisk stress infinna sig (1). Dessa begrepp har uppmärksammats de senaste åren inte minst genom professorn och filosofen Jonna Bornemarks forskning och arbete. Vi tänker att dessa begrepp är väl värda att återknyta till nu när höstens verksamhetsplaneringar drar igång i våra organisationer – Vad ska vi lägga vår gemensamma och värdefulla tid på? Hur undviker vi en arbetsmiljö som präglas av just förpappring? Vad är egentligen kvalitet?
Tre nyckelbegrepp
Förpappring: När det som räknas inte är det mellanmänskliga, utan vilka kryss som sätts i utvärderingen. Att väl dokumentera handlingen man har utfört är viktigare än att utföra handlingen väl. Summa summarum går väldigt mycket av kärnpersonalens tid åt till pappersverksamheten.
Livsdränering: När du inte får ägna dig åt det du tycker är det viktiga med ditt jobb, utan måste syssla med förpappring. Livsglädjen som du sökte i till exempel att få jobba med barn, äldre eller patienter försvinner när du i stället får jobba med (icke syftestydlig alternativt meningslös) administration.
Etisk stress: Uppstår när systemet tvingar en att handla mot sitt samvete. När till exempel en läkare eller sjuksköterska vet att hen borde ägna mer tid åt en patient, men inte gör det eftersom systemet kräver att hen klarar av ett bestämt antal patienter per timme.
För att påminna oss, förpappring kan sammanfattas som att hela organisationens verksamhet ska ske i den perfekta pappersvärlden. Utan att någon egentligen vill illa försvinner frågor om hur människorna i kärnverksamheten drabbas av (digitalt) pappersarbete. Nedkokt kan det framstå som att det viktigaste är att papperssystemet är i ordning. Ju mer vi ska ägna oss åt papper, desto mindre ägnar vi oss åt det mellanmänskliga, som var jobbet från början – och som måste vara det viktigaste i de mellanmänskliga yrkena. Förpappringen relateras ofta till en uppsjö av mätningar. Andemeningen är inte att vara emot mätning. Men det gäller att mäta rätt saker och bestämma vilken plats mätningen ska ha i vår (arbets)tillvaro. Förpappring handlar också om att manualisera saker och ting. Manualer tenderar att få högre status än erfarenhet i en värld där allt färre stannar på samma plats och allt färre får trygga anställningar. På så vis bevaras inte längre kunskapen av de trotjänare som arbetar på samma arbetsplats i hela sitt yrkesliv. Tanken är att människor är utbytbara.
Jonna Bornemark har gjort oss uppmärksamma på den fronetiska kunskapen, ett av Aristoteles begrepp. Den fronetiska kunskapen är framträdande i alla mellanmänskliga yrken och handlar om att förstå det unika i varje situation. Genom Bornemarks samtal med ett tusental personer inom olika välfärdsyrken framkommer upplevelser av att de inte längre styr sin yrkesutövning. Istället beskrivs att arbetets riktning snarare bestäms utifrån protokoll och administrativa tjänstepersoner.
Jonna Bornemark talar i olika forum om att vi måste börja göra motstånd. Mot pedanterna. Mot de som ständigt skickar enkäter, manualer och kurvor. Inför våra kommande verksamhetsplaneringar kan det vara på plats att vi fördjupat frågar oss vad kvalitet egentligen är. Vad är lämpligt att mäta, skapa manualer för och hur kan vi värna den kunskap som behövs i varje unikt ögonblick, som innefattar att kunna använda sådant som gott omdöme, närvaro och lyhördhet?
Spelar dessa frågor någon avgörande roll i slutändan? Jonna Bornemark tar dessa frågor på största allvar. Hon menar att resultatet av en mätbar värld faktiskt kan relateras till psykisk ohälsa. Livet blir tråkigare, livet dör i sin formalisering. Vi mister en hel del komplexitet men också närhet till det levande när vi tror att vi kan kontrollera allt eller det mesta, vare sig det är på jobbet eller på fritiden. Vi svälter ut förmågan att lyssna och detta är en så stor del i vad det är att leva ett meningsfullt liv menar hon.
Kanske kan delar av dessa reflekterande perspektiv få hänga med på ett hörn eller två i kommande verksamhetsplaneringar.
Ha en bra fortsättning på höstterminen!
NorBet–teamet
1) Professorn, filosofen, författaren och debattören Jonna Bornemark, verksam vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola, har gett sig på frågor om vår ovissa värld – och hur vi bemöter och är delaktiga i den. En av hennes teser är att det finns behov av att lyfta fram det mänskliga omdömet, i kontrast till ett kalkylerade rationellt förnuft. Hennes böcker går att finna via bland annat Volante förlag. Se även ett urval av föreläsningar samt en artikel med Jonna Bornemark:
Ps. Förra veckan genomförde Prevent ett uppskattat webbinarium om hybridkontor som man kan se i repris här: Framgångar och fallgropar med det hybrida kontoret.