top of page

Gör statsbidrag med mål att främja hållbart arbetsliv inom vård och omsorg någon nytta?

Vi har i tidigare inlägg i bloggen berört begreppet implementering, och vad forskningen säger om hur man ska gå till väga för att uppnå en stabil förändring i organisationer då man implementerar något nytt. Vi ser tydliga inslag av implementeringskunskap i de slutsatser som Myndigheten för arbetsmiljökunskap (MYNAK) drar då de utreder nyttan av statsbidrag.


Regeringen gav MYNAK i uppdrag att följa upp hur man under åren 2021 och 2022 har använt statsbidraget för att främja ett hållbart och jämställt arbetsliv inom vård och omsorg. Uppdraget bestod av att analysera och bedöma resultatet av statsbidraget men även att identifiera framgångsrika projekt för att sprida kunskap om lärande exempel.

 

Statsbidragen ökade möjligheten till utvecklingsarbeten och förstärkte friskfaktorer

MYNAKs utredning visar att statsbidraget stärkte förutsättningarna för ett hållbart arbetsliv på olika sätt. Ett sätt var att den ökade möjligheten för ett mer långsiktigt utvecklingsarbete med arbetsförhållanden eller arbetsmiljö, ett annat sätt var att statsbidragen förbättrade arbetsmiljön via förstärkning av friskfaktorer och det främst i projekt där utvecklingsarbetet implementerades som en del i en större satsning eller strategi med fokus på hållbart arbetsliv.


Exempel på främjande och lärande effekter av statsbidraget handlade om insatser som arbetsmetoder, bemanningsplanering, inrättande av nya medarbetarroller, kartläggning av personalens kompetens, arbetsuppgifter och kompetensutveckling eller utbildning. Direkta positiva effekter av projekten var till exempel ökad arbetsglädje, en känsla av ökad delaktighet bland medarbetarna, förbättrat samarbete inom och mellan personalgrupper samt mindre stress i arbetet genom avlastning eller synliggörande av arbetsuppgifter. Projektaktiviteterna medförde även att medarbetarna kände sig uppskattade av arbetsgivaren. En ökad känsla av säkerhet kring arbetsinnehåll, bemötande och rutiner lyftes fram som en direkt effekt av de projekt som inriktades på kompetensutveckling och formella lärandesituationer, vilket ledde till mindre stress i arbetet.

 

Nyttan begränsas av statsbidragets utformning

Utöver de positiva och främjande utfallen av statsbidragen så framkom även hindrande aspekter. MYNAKs utredning visade att verksamheterna hade en tudelad inställning till statsbidraget: Å ena sida uppfattade de statsbidraget som främjande för att överhuvudtaget kunna bedriva ett utvecklingsarbete med fokus på arbetsmiljö. Å andra sidan uppfattades statsbidraget vara utformat så att det också samtidigt begränsade detta arbete.


De mer negativa aspekterna i de statsbidragsfinansierade projekten handlade om att statsbidragets själva utformning upplevdes begränsande för möjligheten att kunna bedriva ett hållbart utvecklingsarbete. Exempel på detta var statsbidragets tidsram, att administrationen kopplad till bidraget var betungande, samt att bidragets inriktning var förbestämt. När det gäller tidsramarna för statsbidraget var det möjligheten för planering och ansökande av medel för utvecklingsarbete som upplevdes som begränsande. Att årsvis behöva ansöka och eventuellt beviljas medel tillsammans med osäkerheten kring statsbidragets varaktighet upplevdes hindrande för ett långsiktigt utvecklingsarbete.


Den största begränsningen som MYNAKs utredning visade på var styrningen av hur bidraget skulle användas, något som hindrade verksamheterna att möta den verksamhetsanpassade nyttan och de egna önskade resultaten. Inom vård och omsorg finns kända riskfaktorer i arbetsmiljön såsom tidspress och så kallad samvetsstress i vård- och omsorgssituationen. Personal möter människor i olika grad av utsatthet och med behov som de tidsmässiga förutsättningarna i organisationen inte ger möjlighet att matcha. Detta leder i sin tur till att personal kan känna samsvetsstress då omsorgstagarens behov krockar med arbetsvillkorens förutsättningar. Tidspress och samvetsstress är riskfaktorer för arbetsrelaterad ohälsa och sjukfrånvaro. Vård och omsorg är en kvinnodominerad sektor. Då statsbidragen inte var möjliga att riktas mot att hantera dessa verksamhetsspecifika riskfaktorer minskade dess möjligheter att generera positiva konsekvenser för jämställdhet sett till sjukskrivningstal (minska kvinnors sjukfrånvaro), och i förlängningen en mer jämställd hälsa och ett mer jämställt arbetsliv.

 

MYNAK ser följande lärdomar efter analys av statsbidragens nytta:

  • För att effekterna av statsbidragsfinansierade projekt ska bli hållbara över tid måste resultaten integreras i verksamheten, tas om hand och vidareutvecklas där för verksamhetens bästa. En praktisk implikation för verksamheter som nyttjar riktade statsbidrag är därför att se till att i förväg förankra projektet hos högsta ledning, ner i linjeorganisationen samt hos andra viktiga aktörer. Utan förankring i ledningen riskerar man att verksamheten inte kan, vill eller törs ta hand om det som kommer ut av projektet.


  • Främjande för att skapa förutsättningar för varaktig förändring och effekt vid implementering av statsbidragsprojekt är att låta de ingå i/förstärka ett större, pågående utvecklingsarbete som är tänkt att fortsätta efter statsbidragsprojektets slut. Vid ett sådant tillvägagångssätt blir verksamhetsförändringen enklare förankrad hos viktiga aktörer och högre ledning, där acceptans och ansvar för utvecklingsarbete redan etablerats.


  • Statsbidragets utformning har stor betydelse för i vilken grad det ger effekt och kan integreras i en verksamhet. För att kunna göra största möjliga nytta behöver bidragen utformas så att verksamheten får bättre tidsmässiga planeringsförutsättningar, ökade möjligheter till långsiktighet samt ökade möjligheter att skräddarsy och rikta de lokala utvecklingssatsningarna mot de arbetsmiljöbehov som finns lokalt i mottagarverksamheten.

 

Läs mer:


Vårdpersonal

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page