För några veckor sedan hade vi i NorBet förmånen att få vara med på de arbets- och miljömedicinska klinikernas årliga vårmöte, som detta år gick av stapeln i sommarvackra Örebro. Ett guldkorn vi vill dela med oss av från årsmötet är Sissela Nutleys föredrag på temat "En hållbar hjärna".
Nutley, forskare, författare och föreläsare, presenterade på ett engagerande och tänkvärt sätt hur vår evolutionärt sett gamla hjärna samspelar med den nya digitala tekniken och våra smarta telefoner. Hon beskrev två olika nervsystem i våra hjärnor, ett evolutionärt gammalt och djupliggande känslosystem (limbiska systemet) och ett yngre planerande och beslutsfattande pannlobssystem. Dessa två system kan hamna i konflikt med varandra i situationer då något plötsligt dyker upp i vårt uppmärksamhetsfält. Ofta är det vårt limbiska system som får företräde. Saker som väcker känslor, som upplevs skrämmande och hotande, eller intressanta och lustfyllda, går före och får vår hjärna att växla fokus ditåt. Ur ett överlevnadsperspektiv har detta fenomen varit värdefullare för oss människor; att reagera fort på sådant som kan vara farligt (eller ge snabba tillfredsställelser), i stället för att tänka efter, beräkna och göra kloka, långsiktiga val. Men i vår moderna vardag kan det här fungerandet ställa till det för oss. Särskilt om vi ska utföra koncentrationskrävande sysslor i miljöer där mycket annat pockar på uppmärksamheten.
Förutom att vår hjärna lätt kollrar bort oss från det vi har för handen, så kostar själva växlingen också på. Att växla uppmärksamhet tar mental energi och hämmar våra möjligheter till inlärning och minnesbildande. Människans förmåga att hålla mycket information online i huvudet är begränsad och risken att bollar tappas ökar markant då vi växlar mellan flera samtidigt.
Nutley presenterade amerikanska studier från 2016 på vuxna kontorsarbetares fokustid, där man sett att dessa endast fokuserade sin uppmärksamhet i 40 sekunder åt gången under en arbetsdag. Bland annat framkom att de anställda kollade sin mejlkorg cirka 70 gånger per dag och att de ägnade cirka 32 sekunder per gång åt att göra detta. Vi fick även ta del av en studie från 2014 där man med liknande upplägg undersökt universitetsstuderandes uppmärksamhetsmönster. Här uppmättes fokustider på bara 19 sekunder. Och än värre tider i uppföljningsstudier fyra år senare: där framkom att de studerande bara höll sin uppmärksamhet i 11 sekunder åt gången. Forskarna tittade på fysiologiska stressreaktioner under uppmärksamhetsväxlingarna och såg att studenterna fick ett stresspåslag av att byta fokus.
Nutley konstaterade att det som tillkommit i våra liv mellan dessa studier är den ökade tillgängligheten av digital information i vårt arbetsliv, och inte minst, de smarta telefonerna. I våra telefoner finns mängder av appar som tävlar om vår uppmärksamhet och den ena är mer skräddarsydd för att trigga vårt känslosystem än den andra. Vi har även fått möjligheten att snabbt kontakta varandra med hjälp av chattsystem och sociala medier. Och mobilen, som ofta följer med oss var vi än går, skickar notiser och plingar till alla dygnets timmar.
Vi var nog många som lyssnade på Nutley som kände igen oss. Det finns viss tröst i att veta att svårigheten att inte tappa fokus när det digitala pockar på, är ett mänskligt fenomen och en del av ett uråldrigt hjärnsystem. Men kan vi göra något åt det?
Nutley lotsade oss tacksamt vidare ur dessa smått ångestfyllda insikter och lyfte att vi faktiskt har möjlighet att påverka vårt uppmärksamhetsmönster. Både privat och i arbetslivet. Här är några av de tips på uppmärksamhetshygien på arbetsplatsen som hon skickade med:
Se över arbetsplatsens mejlkultur. Hur används chattjänster? Finns samstämmighet över vilka tider man inte ska förväntas läsa sin e-post? Kan man stänga av sina notiser under perioder? Kan man vara noggrannare med att inte överanvända massutskicksfunktioner?
Se över arbetsplatsens möteskultur. Behövs kanske mobilfria möten? Mobilfria zoner? Kan färre punkter avhandlas på kortare möten för att minska multitaskingbeteenden (ointressanta sysslor gör att omkringliggande brus blir intressantare)? Behöver alla som kallats till ett möte verkligen närvara (igen: oviktiga möten ökar risk för uppmärksamhetsväxling)? Kan man ändra standardmötestiden så att mötestider kloss i kloss undviks (10 minuters ställtid mellan möten kan ge värdefull hjärnvila och minska stressen vid snabba växlingar)?
Se över om det finns andra faktorer i arbetsmiljön som påverkar möjligheten till djupfokus. Stör medarbetare varandra onödigt ofta? På vilket sätt kontaktar vi varandra? Behöver vi begränsa kommunikation utanför arbetstid? Finns förutsättningar för att göra en sak i taget?
För dessa kunskaper, insikter och tips tackar vi i NorBet Sissela Nutley. Vi går vidare med positiv energi och beslutsamhet att tillsammans hjälpas åt med att hålla ett öga på uppmärksamhetstjuvar i vår vardag och på våra arbetsplatser.
Ps. Om du blir intresserad av att lära dig mer om hjärnans funktion i arbetslivet så passar vi på att flagga för den digitala konferens som NorBet arrangerar i höst på temat "Kognition i arbetslivet". Mer information och anmälningslänk finns i tidigare blogginlägg.
Foto: NorBet
Comments